Idag är första gången på den 3 veckor jag varit hemma då jag skulle säga att vädret är härligt!

När solen skiner i Stockholm, det är 4 plusgrader och man vaknar med en härlig känsla i kroppen.
Det är lördag, det är kalas i afton, jag är fin och vädret är som sagt perfekt.
Det är dagar som denna då jag påminns varför jag älskar Stockholm <3

Precis idag, fast för ett år sedan, flyttade jag från min "lägenhet" (att egentligen kalla en barrack för lägenhet är kanske lite överskattat) och hem till min mammas lägenhet i Solna. På samma plats som jag påbörjade mitt äventyr i stockholm i Februari 2006. För ett år sedan, och en vecka senare var jag i danmark. Förstod mig inte på ett ord som sades på danska och fler gånger än en, snubblade tankarna på "vad fan har jag gett mig in i" runt i huvudet.

Nu Februari 2011 sitter jag återigen i Solna i mammas lägenhet, och, jag ångrar absolut ingenting.

Jag har lärt mig otroligt mycket om mitt år ute som guide. Visst blir jag lite lätt panikslagen av hur mycket tid jag spenderar själv just nu. Men efter att ha levt ett år med 100 människor runt mig varje dag så gör det inte så mycket. Jag vet ju också att tiden som soffliggare inte kommer att fortgå i evighet. Så jag har faktiskt det skönt i min ensamhet.

Idag när jag var påväg till jobbet, (jag har faktiskt jobbat, första passet på en vecka, och det verkar inte bli så många fler på ett tag, tomt schema) hamnade jag mitt uppe i en demonstration med en massa människor från Lybien, och mitt hjärta slog ett glädjeskutt och för en sekund kände jag mig nästan hemma. Det var alla (de var iofs få) och jag, solen, språket och sen kom det snöslask, svensk rap, och snuslukter som förde mig tillbaka till verkligenhetn.

Det är egentligen konsigt, jag Älskar Stockholm, har alltid gjort sen 2006, och kommer alltid att göra. En bit av mitt hjärta kommer alltid vara stockholm. Men kanske måste jag dela upp hjärtat ytterligare, för ju mer tid jag spenderar utanför Sverige och Stockholm inser jag bara hur mycket jag vill uppleva, hur otroligt mycket som är kvar. Hur mycket jag lär mig, om människor, kultur, religion, och framför allt om mig själv.
Mina väderingar och syn på mycket ändras i form med att alla dessa fantstiskta människor och platser vandrar genom mitt hjärta.

Inatt när jag kom tillbaka från syrran och viggo bäddade ´jag upp sängen här hemma, man kan ju säga att det är lite trångt här i lägenheten nu när vi flyttat ut sängen från sovrummet och in i vardagsrummet.

Blev ganska mysigt ändå. Och här sov jag gått tills dess att mamma kom hem idag och väckte mig klockan tio.

Idag är det dags att riva ut sovrummet, in med allt i vardagsrummet och sen är det dags att köpa färg och imorgon börjar vi måla om i sovrummet och sen är det dags att olja golvet.
Ser fram emot att sova på golvet i vardagsrummet ett tag framöver.

Igår käkade jag middag hos Maria och Edit, Johanna och Johan var också med, men Johan fastande inte på någon bild.



Maria och hennes One Piece ville inte vara med på bild, så det blev en liten smygfotning.


Vi käkade tills vi blev proppmätta och sen svullade vi lite till med choklad.
Och det bästa av allt, vi skrattade fantastiskt mycket hela kvällen.

Idag har jag legat i soffan hela dagen, målat naglarna, kollat på skidor och kollat på tv.

När jag lämnade Egypten var jag så slut, och ledsen.
Hela sista dagen hade tårarna runnit friskt under bussresor, avsked och kramar.
Vanligtvis när man lämnar en destination är man mentalt inställd på det, man har oftast avslutat kvällen innan med en stor middag tillsammans med ett team som varit ens familj de senaste månaderna. man har en chans att säga adjö till landet som agerat ens hem, människor i sin omgivning som förgyllt med allt vad det innebär.

När jag på Onsdagen den andra fick reda på att jag skulle resa hem dagen efteråt var jag helt uppe i jobbet, telefonerna ringde varma hela dagen och när jag och mette kom tillbaka till vår lägenhet vid tre tiden på natten och då skulle packa ner de sista av vårt liv slog det mig. Kanske kommer jag aldrig tillbaka?
Jag har sedan jag klev av planet i Hurghada den 4 April 2010 älskat Egypten. Visst finns det saker som jag uppskattar mindre, fördomar om landet som än idag består. Men jag försöker alltid att se det positiva i allt jag gör. Och Egypten gav mig en fantastiskt start på min tid som reseledare, men ett stort team, tunga utflykter, och en ny vardag, så totalt olika den jag tidigare upplevt.

Men Böneutrop flera gånger på dagen, ett försäljningssätt som inte liknade någonting jag någonsin tidigare sett, fejk "äkta" saker så långt ögat kunnat nå och ett levnadssätt som chockade, facinerade mig på alla sätt.
Visst är Egypten ett smutsigt land med otroligt mycket sopor och skräp. Med den nya vackra marinan med en massa fina båtar, moskeér i varje kvarter, ett vägnät ger så mycket skratt och ilska (speciellt om man tagit körkort i skandinavien), fantastiska falafel för ynka 3-5sek, solnedgångar över bergen och ett land otroligt billigt om man bara undviker turistfällorna.
Men ibland kommer en tid då det är dags att se framåt. Jag skulle gärna åka tillbaka till egypten, för att visa befolkningen att jag tror på dem och det de gör. Speciellt nu när han avgått och folket går samman för att städa upp staden. Kanske finns det en tid för det?

Kanske är det också bäst att låta Egypten vara en förälskad stan i min själ, med minnesbilder som vackra, tragiska, glada, ledsna och underbar som bara minnen kan bli.

Min familj från egypten befinner sig just nu i världens alla hörn, från Cuba, Thailand, Jordarnien, Gran Canaria, Teneriffa, Danmark, Norge och Sverige, men en sak är säker.
Utan min familj från Hugget 2010/2011 hade inte säsongen blivit så bra som den var.
Nu är det dags för en ny tid. Nya möten, Nya möjligheter, Och jag är Redo.

När det är så här kallt i sverige och i stockholm,
ångrar jag nästan lite grann att jag idag tackade Nej,  till att åka till grand canaria.
Isf skulle jag vara påväg ner mot varmare breddgrader om nån dag.

Men,
Stannar i sverige tills 25 mars.
Det blir bättre så.

Idag har jag varit hemma i sverige och stockholm lite mer än 2 veckor.
Jag har jobbat tre dagar, och de andra dagarna har ja lyxat hemma.
Jag har levt ett hektiskt år, med en massa nya intryck, möten, möjligheter och smärtor.
Och när jag befinner mig mitt uppe i detta liv, som jag älskar så starkt. Så finns det inte riktigt tid för att känna efter, fundera och bejaka, man är hela tiden uppe i något. Eller påväg någonstans.
Så dessa två veckor har varit väldigt nödvändiga. Kanske många skulle tycka att de är tråkiga veckor hemma.
Liggandes i soffan, sovandes i sängen, eller kollandes på tv. Men jag känner att jag behöver det.

Idag är det helt okej väder i stockholm, hade man haft riktiga vinterkläder kanske man till och med skulle kunna njuta av vädret, minus 5-7 grader, solen som skiner och snöflingor som yr dit vinden för dem. I mina ögon är det mest bara jobbigt att de blåser omkring, de får mig att frysa lite mer, kladdar ner sminket och finns överallt.

Nu ska jag strax bege mig iväg in till stan för att fika. Och en vardagslyx i mitt liv just nu. Fika på stan.

Snart blir det nog också en tripp upp till öset, bispis och kanske åre och hälsa på mormor,morfar, hannah och veronica!

• har sedan jag kom hem till sverige mest somnat innan klockan halv tolv på kvällarna.
• jag dricker alldeles vansinnigt mycket tea.
• trycker under täcken i soffan och kollar på film om Coco Chanel
• Drömmer om tyllhattar, strumpeband och sexiga pinuppor
• jag tycker att flickor har för korta kjolar på sig, med några undantag
• tycker att kvällsfika är helt nödvändigt för att kunna existera
• tycker att män i hatt är väldigt sexigt
• önskar mig en hatt box för att kunna bära omkring på alla mina hattar
• tycker att skandinaver har snygga kläder men är dålig på att flörta nykter
• har mestadel betett mig som en tant, men dansade till klockan fem på morgonen på Berns i lördags.
• stegar på i stegtävlingen, än så länge är det bara jag och min förra chef som registrerar oss.
• tycker att låten "i just had sex" med akon är super kul
• fnissat i hundra minuter medans mamma ramlat på rumpan 3 (!) på vägen hem
• jobbat på jysk och ibland lidit av tillfällig minnesförlust
• druckit massa sevvan latte, en förkärlek sedan år tillbaka

Nu tycker jag dock att nån med vackra stora härliga bruna ögon kan spänna blicken i mig och få mig att bli alldeles till mig, om än för en kort sekund. En halv månads fling vore väl okej innan Kreta.

Igår spenderade jag hela dagen hemma med att vänta på några nissar som skulle ordna med elementen, men gissa, de kom aldrig. Dom hade tydligen ringt på utan att jag hört det, och sen skickat en liten lapp som dom lagt i brevlådan men självklart inte puttat ner i postinkastet, det var en inte allt för nöjd hörselskadad 24 åring i sina bästa år som ringde tillbaka till denna niklas imorse! Så nu måste jag och mamma fixa fram vår extra nyckel så att dom kan komma hit och fixa det i veckan. Igår käkade jag middag med Maria och Edda och förundrades över att allt kändes precis som vanligt. Härligt. Nu ska jag fixa iordning mig för snart kommer det typ en mäklare hit och jag måste plocka undan mina saker och göra mig klar för en fantastiskt långfika med Snygg-Sara!

Det finns så mycket jag skulle vilja berätta för er, så mycket bilder jag skulle vilja visa er, men det finns allt för många som inte bör ta del av det. Så därför skriver jag ingenting. Igår gjorde jag och mamma ett försök att strosa runt i ett köpcentrum som vanliga människor, jag fann mig två bh och ett strandhatt, kanske kan tyckas lite tidigt, men jag vill som sagt gärna ha en fin strand hatt i sommar på chania, så den fick följa med hem. Idag är det en vanlig svensk söndag, jag har sovit länge idag, enda till elva och känner mig faktiskt mer utvilad idag än tidigare dagar. Nu blir det nog en promenad eller en tur till stan, solen skiner så det gäller väl att passa på!

Nu är jag tillbaka i Sverige, coh i solna. Detta har varit en tung, jobbigt, slitsam och omtumlande vecka. Och just nu fokuserar jag bara på att sova, mysa med familj och vänner, och att faktiskt slappna av. Framtidsplaner ligger lite på is just nu. Alla mina tankar till alla fina människor jag lärt känna i egypten i vinter, och som just nu bara väntar på att deras framtid ska avgöras. Och sänder en stor tanke till Therese idag också, din begravning kommer att vara vacker!