När jag lämnade Egypten var jag så slut, och ledsen.
Hela sista dagen hade tårarna runnit friskt under bussresor, avsked och kramar.
Vanligtvis när man lämnar en destination är man mentalt inställd på det, man har oftast avslutat kvällen innan med en stor middag tillsammans med ett team som varit ens familj de senaste månaderna. man har en chans att säga adjö till landet som agerat ens hem, människor i sin omgivning som förgyllt med allt vad det innebär.

När jag på Onsdagen den andra fick reda på att jag skulle resa hem dagen efteråt var jag helt uppe i jobbet, telefonerna ringde varma hela dagen och när jag och mette kom tillbaka till vår lägenhet vid tre tiden på natten och då skulle packa ner de sista av vårt liv slog det mig. Kanske kommer jag aldrig tillbaka?
Jag har sedan jag klev av planet i Hurghada den 4 April 2010 älskat Egypten. Visst finns det saker som jag uppskattar mindre, fördomar om landet som än idag består. Men jag försöker alltid att se det positiva i allt jag gör. Och Egypten gav mig en fantastiskt start på min tid som reseledare, men ett stort team, tunga utflykter, och en ny vardag, så totalt olika den jag tidigare upplevt.

Men Böneutrop flera gånger på dagen, ett försäljningssätt som inte liknade någonting jag någonsin tidigare sett, fejk "äkta" saker så långt ögat kunnat nå och ett levnadssätt som chockade, facinerade mig på alla sätt.
Visst är Egypten ett smutsigt land med otroligt mycket sopor och skräp. Med den nya vackra marinan med en massa fina båtar, moskeér i varje kvarter, ett vägnät ger så mycket skratt och ilska (speciellt om man tagit körkort i skandinavien), fantastiska falafel för ynka 3-5sek, solnedgångar över bergen och ett land otroligt billigt om man bara undviker turistfällorna.
Men ibland kommer en tid då det är dags att se framåt. Jag skulle gärna åka tillbaka till egypten, för att visa befolkningen att jag tror på dem och det de gör. Speciellt nu när han avgått och folket går samman för att städa upp staden. Kanske finns det en tid för det?

Kanske är det också bäst att låta Egypten vara en förälskad stan i min själ, med minnesbilder som vackra, tragiska, glada, ledsna och underbar som bara minnen kan bli.

Min familj från egypten befinner sig just nu i världens alla hörn, från Cuba, Thailand, Jordarnien, Gran Canaria, Teneriffa, Danmark, Norge och Sverige, men en sak är säker.
Utan min familj från Hugget 2010/2011 hade inte säsongen blivit så bra som den var.
Nu är det dags för en ny tid. Nya möten, Nya möjligheter, Och jag är Redo.