Phuket 19:54

Första advent, här i Phuket har solen lyst hela dagen, jag har varit på flygplatsen och lämnat och tagit emot nya oslo personer. Mitt på dagen hann jag också med att sova siesta från och till i 3 timmar. Nu är det strax dags för middag med halva mitt team samt Filip Sprott, en norsk kollega som är här på semester, jag och filip arbetade ihop i Hurghada förra vintern och eftersom jag har servicetelefonen denna vecka och inte kommer kunna följa med ut och festa, så tar jag den obligatoriska krama hej hur är det, kvällen idag.

Hemma i Jämtland snöar det tydligen, trevligt för er, jag är faktiskt inte ett dugg avundsjuk.

Det åskar som sagt en del här i Thailand på kvällarna och just ikväll sitter jag och beskådar en bergstopp, kan inte riktigt avgöra ifall det brinner på den eller vad det märkliga skenet kommer ifrån.

firar första advent med att äta en halv påse Skumtomtar, innan maten.

Rullande matvagnar:

Detta är en rullande restaurang, påbyggd på en moped (eller motorcykel är det nog egentligen)
dessa människor kör runt i stan, parkerar sin moped, säljer lite mat och kör sedan vidare. Under dagens gång förvandlas dessa från frukoststånd till middag och efterrättsstånd. Detta bidrar till att var dag när jag gå till jobbet står det olika försäljare utanför "vårt" seven eleven (som förövrigt är den billagaste affären att handla på, i skilland från sverige).
Den här matvagnen innehöll mestadels kött och mat, men det finns även om som säljer Banana Pancakes, `Fruitshakes och mycket mycket mer.

Thailändarna själva äter väldigt mycket mat ute, men inte som vi gör hemma i sverige på restaurang utan istället så här, detta för att det oftast är billigare att köpa sin mat här, än i butíker.
Från denna vagn köpte jag ett kycklingspett som kostade 20 bath, ungefär 3-4kronor. Det är ju helt okej!

kl. 22:21 Phuket.

Idag har jag tillbringat min dag från nio på morgonen till kvart i sju på kvällen i en konferanslokal på ett av våra hotell för utbildning. Mycket nya tankesätt och många gamla gick vi i genom under dagen. Efter dagen blev det middag på vår restaurang precis nedanför våra lägenheter. Dom har grym service, stället ser inte mycket ut för världen, men där kan du äta grymma nudlar med kyckling eller räkor för endast 10-12 kronor. Samma ställe är också tvätteri så igår käkade jag först middag och sedan hämtade min tvätt, och allt för under 60 kronor.
Imorse påväg till utbildningen insåg vi att tiden skulle bli knapp, då agerade samma familj också taxi åt oss och körde oss till hotellet för 40 kronor. Det kallar jag trippelservice.

Nu ska jag sova, imorgon ska jag iväg på Phi Phi Island och bränna mig!

Godnatt <3

Ni som läst min senaste vecka här på bloggen har nog redan listat ut det, men jag säger det ändå.

Jag älskar Thailand och Phuket, Och förstår absolut varför folk vallfärdar hit år efter år.

Och en annan sak, jag älskar verkligen att jag känner så här. Det var ett tag sedan.

Jag och Eric tog oss upp till Kata view point idag, tur att vi hade bilen för dig skulle jag inte kunna gå.
Därifrån  har man utsikt över Kata Noi, Kata beach och Karon Beach. Och solen var till och med snäll nog att titta fram under tiden vi var där.



Mellan de två största stränderna, alltså de två längst bort bor jag!

Sen åkte vi också till den sydligaste spetsen av Phuket, Phromthep Cape, och kollade på utsikten.
Det var i dessa delar av Phuket som turismen startade eftersom de låg väldigt nära Phuket Town, nuförtiden har byarna runt omkring där nere hamnat lite i skymundan, men vill man se en mäktig solnedgång, är det tydligen hit man ska bege sig.







Där fann jag även den här lilla rackaren samt såg min andra orm på två dagar.


Nu ska jag iväg igen, nu upp emot kamala och Surin för att checka några av hotellen där,
och ikväll blir det middag tillsammans med en av våra samarbetspartners.

Till er där hemma säger ajg: Godmorgon!

Idag har jag besökt ett tempel inte så långt ifrån mitt boende här i Kata/Karon Beach. Tyvärr var det inte öppet så att jag kunde gå in och kolla med fint var det utanför iaf.

För snart två och ett halvt år sedan, gick jag på en intervju som skulle förändra mitt liv. Intervjun var för ett jobb som receptionist på ett företag ute i Solna. Under den tiden jag spenderade med killen som intervjuade mig, som självklart kom från norrland, så vi pratade mest om det, hände det mycket med mit. Mitt i allt säger killen ”vet du Bodil, Jag skulle kunna anställa dig idag och vara helt säker på att du skulle göra ett fantastiskt jobb här, men jag tänker inte göra det, för jag tycker att du ska bli reseledare. Det var jag när jag var cirka 20-25 och det var de bästa åren i mitt liv, och du är så lik mig, så det tycker jag att du ska bli” Snopen och kluven vandrade jag ut från denna byggnad och Intervjun, med ett frö sått i mig.

Några veckor senare efter en utekväll med lite för många drinkar började jag söka information på nätet om utbildningar och kollade igenom de stora bolagen. Det som jag kände mest för hade ett standardformulär att fylla i, jag var kanske inte i mitt bästa sick när denna ansökan skrevs  men jag tror att jag skrev någonting ”om att människor spara pengar hela året, eller kanske till och med flera år för att göra en resa där allt måste vara perfekt, och jag vill vara med och skapa denna perfekta känslan.”

Tryckte på sänd, och fick svar om att de skulle återkommer i oktober ifall intresse fanns.

I mitt undermedvetna hade jag redan bestämt mig, jag skulle bli reseledare. Jag knotade på i vanligt takt på mina 3-4 deltidsjobb utan att vara bitter eftersom jag visste att jag skulle iväg.

Oktober kom, och gick, och inget svar av något slag fick jag från resebolaget. När jag väl insåg detta blev jag alldeles rädd för hur jag kände, hur skulle jag nu komma ut i världen på ett tryggt sätt, utan att behöva oroa mig för hur jag kommer fram, och ifall pengarna räckte.

Sedan kom November, som sig bör, och av en slump när jag kollade mailen (vilket jag inte hade gjort på länge) låg där ett mail, som jag knappt vågade öppna.
De var intresserad av mitt brev och bad mig fylla i svar på en massa enkäter.

I December stressade jag som tusan, Nervös, glad och nyfiken runt för att finna huvudkontoret för intervju. Jag pratade lite med en Söt blond tjej (LINA, min kollega ifrån Egypten,Kreta och nu Thailand), senare sattes jag bredvid  en annan blond tjej, med lösögonfransar och fint ansikte (Jenny, kollega från Egypten) och där fanns även en massa andra människor som jag ströpratade med, vissa kommer jag ihåg, andra föll i glömska rätt snabbt.

Den 23 december fick jag reda på att jag var intagen till utbildningen, nu var jag äntligen på väg. I mars 2010 begav jag mig ut på mitt livs äventyr.

Under utbildningen hamnade jag i en klass som kallades för Bulgarien, Där fanns en av tjejerna från min intervju, en tjej med galet stort leende, jätte fina kläder som alla tyckte om, jag var själv dock inte så förtjust i henne. Jag hörde aldrig vad hon sa för att hon pratade så tyst, hon var yngre än mig och  hade redan hunnit med så mycket i livet, att hon fick mig känna mig som en tråkig svensk som bara varit utomlands en vecka i sträck. Den här tjejen pratade om London, somrar i Grekland och under flera gånger i utbildningen funderade jag på vad hon gjorde där, Hon hade ju redan upplevt så mycket. Hon var också lika dålig som mig på danska och under en lektion med dansk lärare satt vi bredvid varandra och kollade på varandra med höjda ögonbryn för varje mening. Vi satt längst fram i klassrummet och räckte upp händerna hela tiden, frågorna var alltid detsamma ”vad sa du, vad betyder det, jag förstår inte osv”
jag minns att hon  ständigt plattade sitt hår och en dag kom till ”skolan” i vanligt hår, ett helt magiskt lockigt underbart fylligt hår, som hon nästan skämdes över, Synd på så fint hår.
När utbildningen var över försvann hon till en annan Grekisk ö och vi hördes inte mer.

 Första stopp, Egypten, andra stopp, Karpathos, tredje stopp Egypten igen. Där skulle jag bo med en tjej (Mette) som jag också gick min utbildning med. Där fanns också tjejen med,  hon heter Sara, vi skulle starta ihop, där kantades vår vardag av jobbiga egyptier som hela tiden stirrar, skriker och vill få en att köpa hela deras värld. Under denna vecka umgicks vi på tvång konstant och någonstans släppte mina fula tankar om henne, hon hade fortfarande sidor som jag tyckte var märkligt, men jag vet också att jag är den sista att säga att någon annan är märklig! Sen när arbetet började på riktigt klagade hon verkligen grymt mycket på Egypten, landet där vi var inhyrda bybor, landet som jag älskar trots alla sina brister och konstiga strukturer (helt obefintliga) osv. Ibland önskade jag att hon skulle sluta klaga, då jag ibland kände att jag själv var på väg att ändra min mening om det vi talade om, men då slöt jag min påverkningsknapp, lyssnade och försökte sätta mig in i att leva i ett land som man tycker är så fruktansvärt. Under säsongen kom det också till att bli en vänskap mellan oss, en möjlighet att prata av sig. Skratta åt konstiga saker och diskutera alla ting som bör diskuteras. Helt plötsligt hände det saker i Tunisien och man talade om att egyptens tid för oroligheter väntade runt hörnet. Och i slutet av Januari började dom även i vårt land. Jag och Sara tilldelades servicetelefonerna tillsammans, och som vi slet med frågor om hemresor, resebolagets ansvar och dåliga service. Verkligen alla ord man kan få spottade på sig under en typ av nödsituation drabbade oss, alla i vårt team, men jag och Sara försökte prata av oss med varandra. Lyckades skapa en konstig typ av relation till vissa av gästerna som vi försökte få hem. En dag var det dags för oss som jobbade att åka hem tillsammans med gästerna. Man beslutade att stänga ner hela destination pga av situationen. Jag och Sara satte oss på samma plan till Stockholm. Sen åkte hon vidare till sig och jag hem till mamma. Under tiden hemma valde jag att tacka nej till att åka till en annan destination utan ville bara vara hemma och vila upp mig. Sara åkte vidare, men innan hon åkte hann vi med att prata på telefon flera gånger, ibland flera gånger på samma dag. Sen åkte hon och kontakten tog vid med hjälp av Facebook.

När det till slut var dags för mig att bege mig till Kreta åkte Sara inte så långt efter till en annan grekisk ö, och då var vi återigen under samma land, och kunde tala med varandra på telefon igen. Där planerades en höst/vinter i London. Men som med allt i livet, blir ingenting som planerat. Jag hamnade i Thailand, som jag verkligen älskar, Sara läser nu Grekiska i grekland och vi befinner oss under olika tidszooner, men med massa kontakt.

Savage Garden skrev en låt som innehåller en mening

”Never judge a book by its cover” Och jag tror starkt att man kan använda den när man talar om vänner också.  Sedan jag träffade Sara för första gånger har jag gått från att knappt märka henne, till att störa mig på henne, till att tycka att hon är okej, till att inse vilken fantastiskt människa hon är. Och även om planer och så alltid förändras så hoppas jag innerligt att jag och Sara får en chans att upptäcka London tillsammans, där vi kan leva som vanliga människor i en stad som Sara älskar, och som jag inte kan tänka mig annat än att jag älskar.
Time will tell, men oavsett så kommer hon att finnas där en väldigt lång tid till.

Här är Sara och hennes hund som bor hemma i Sverige med Saras Mamma! 
 

Så, nu sitter jag i min lägenhet och äter frukost, igår kväll när vi var ute och handlade lyckades jag köpa på mig lite bananer, avokado, kiwi, yoghurt, müsli och tea, så nu sitter jag här och äter.
Ifall jag inte äter frukost på morgonen så blir jag inte hungrig under hela dagen och sedan bara slänger i mig när det väl är dags att äta. Genom att äta lite på morgonen så hoppas jag att jag mår bättre.

Här är min utsikt från balkongen:

berget till vänster fortsätter en bit upp och ner till höger finner man stranden och Kata/Karon centrum.
Detta är alltså där jag bor.