Jag vill bara låta er veta att jag mår bra, att det inte är någon fara med mig. Ni behöver alltså inte oroa er för mig! Jag har också fått min destination till sommaren, kommer befinna mig på Kreta, närmare bestämt Chania. Så ska sommarsemester bokas för er där hemma, så vet ni vart ni ska!

Ni som känner mig, och har så gjort det några år vet att när jag älskar, så älskar jag tills hjärtat spricker och det inte längre finns några tårar kvar att gråta.

Första gången jag hörde den här låten var i ett väldigt känsligt ögonblick. Jag träffade den fina 2007 och blev så kär att jag inte fann ord. Ibland behandlade vi varandra bra, och stundvis också självklart mindre bra. Jag var som sagt kär, och hade gjort vad som helst för honom, och gjorde det, såg förbi mina egna värderingar, tankar, känslor för att jag var helt blind av honom. Han är en fantastiskt person, och jag hoppas att han fortfarande är lika underbar när han är underbar, och kanske är han bättre idag när han inte är fullt lika underbar, men jag hoppas han mår bra, njuter av livet och har lärt sig att älska.

en dag i lägenheten satt han vid datorn och lyssnade på just den här låten, när jag närmade mig rummet hörde jag att han grät, och när jag sakta klev in i rummet, vände han sin blick emot mig, bad mig att komma och sätta mig i hans famn och tillsammans lyssnade vi på låten, låten som istället för hans egna ord, skulle beskriva för mig hur han kände. Då han för första gången fick fram orden att han inte älskade mig.
dagen då det var dags för mig att börja inse att vi skulle aldrig bestå, att allt vara bara lånad tid,i en värld av att försöka inse att jag aldrig skulle bli vad han sökte efter.
Tillsammans satt vi och grät och sen låg vi bara bredvid varandra i sängen och höll om varandra och försökte att samla oss, vilket inte gick så bra.


Jag minns när jag gjorde slut med mitt förra ex, vi bröt vår förlovning och jag flyttade till en ny lägenhet.
I hans fall var jag redan klar med sörjningsdelen, kändes som om jag sörjt i flera år.
Så när jag stod där var jag stark, känslomässigt instabil med korta frekvenser av fullkomlig lycka, och kände att livet bara kunde bli bättre. Han var inte på samma känslomässiga plats som mig och vi hade svårt att mötas och svårt att samtala. Idag tror jag att han också mår bättre i sitt nya liv än vad vi gjorde tillsammans.
Han har en vacker dotter, och jag önskar honom allt gott!

När den Fina lämnade mig, var jag förstörd, då jag inte var redo att lämnas och med alldeles för mycket känslor bubblande i mig. Nu ett och halvt år senare är jag fortfarande känslig för saker som får mig att tänka på honom. Kanske beror det på att när vi lämnade varandra hade jag femton sekunder innan jag lämnade lägenheten slagit honom i ansiktet och skrikit alla fula ord jag kunde. Och han hade återigen sårat mig rejält.
Och sedan dess har jag inte sett honom och vid de enstaka gångerna vi talat i telefon har det alltid blivit konstigt.

Nu när jag ligger i min säng i Egypten, efter nästan ett år utomlands, kan jag fortfarande fundera på hur den fina har det, hur han mår och gör. Men idag har jag, till skillnad från för ett år sedan, insett, att det aldrig blir vi, att det aldrig skulle fungerat och jag förtjänar någon som gör mig lycklig.
Och den största skillnaden, jag vill inte heller ha honom. Jag längtar bara efter kärleken, samtalen, passionen och känslan jag kände tillsammans med honom.


Men livet har sina ljusa stunder,  det är vänner, kärlek, mat, musik, vackra män och nya länder. Stunder då jag bokstavligt känner att jag läker, både i hjärtat och i själen, och att den dagen då den fantastiska mannen kommer, mannen som förhoppningsvis ger mig hjärtat i halsgropen, fjärilar i magen, champange under fötterna, fylld av respekt, intresse, ärlighet och goda kunskaper i mat och vin, och som gärna reser med mig till jordens alla hörn då står jag där, med erfarenhet, lärdom, respekt och ett hjärta fullt av kärlek att dela ut. Och det är tack vare alla fina människor som jag har runt omkring mig i livet. Tusen tack för att ni finns och för att ni älskar mig och står ut med mig!

Idag har jag jobbat en halv dag, städat lägenheten, handlat mat, spelat tennis en timme, ätit pannkakor, haft tjejsnack, lockat mettes hår och ratat en man på facebook, det är väl helt okej, och klockan är bara åtta.

I övrigt så är allt bra här i egypten, snart kommer pappa och hans tjej, och då har jag några dagar semester!

Jag älskar Kairo, vilken fantastiskt stad.
Min två dagars tur gick över förväntan även om vi blev lite sena båda dagarna.
Vi vandrade genom historian på museet, kröp in (upp) i keops pyramiden, shoppade på en av mellanösterns största bazarer, och åt en härlig hotell frukost på vårt hotell samt en massa annat.

Nästa vecka blir det en till tur, också en två dagar.
Fick idag också reda på att mamma komma hit och hälsa på mig snart!
och idag på flygplatsen kom Veronika och gav mig en jätte kram. Hade glömt att det var den här veckan hon skulle komma, så på lördag blir det nog lite solning och badning med hennes familj och sällskap.

Och ett extra plus till kairo och min nya "höst (Egyptisk vinter) jacka" nu behöver jag inte frysa mer.

Nej nu blir det nog en öl på papas för att fira!

Puss

Det är med sorg i hjärtat som jag skriver detta inlägg.

Lill-Karin, Veronicas mamma, tog idag ett kliv upp till himmlen. Mina tankar till Veronica och hennes familj.

Veronica är en av mina äldsta vänner och Karin, hennes mamma, är en av de mest härliga människor jag träffat.
Under mina uppväxt år när jag umgicks mycket med Veronica tog alltid Karin en väldigt central del i det hela. Med karin kunde man skratta så att tårarna sprutade. Ingen annan mamma är lillkarin kunde gå in i en glasvägg och skratta åt det så mascaran rann hej vilt. Jag och Karin delade även födelsedag och fram till bara för nått år sedan brukade jag ringa och gratta henne när jag själv fyllde år, det uppskattade hon!

Vila i Frid Karin

Jag gillar Kairo, det är en av afrikas största städer, det myllrar av människor, bilar, åsnor, föroreningar och allt däremellan. Ibland nyper jag mig i armen när jag jobbar, och ibland slår jag mig själv i ansiktet för att jag inte uppskattar mitt jobb till 100%, jag får ju se helt fantastiska saker.


Kairo från avstånd från bussen. Gästerna brukar bli facinerade över staden redan här.

En helt vanlig enkelriktad gata.

Ett helt vanligt hus, husen har alla samma bruna nyans på husfasaden,
detta pga av föroreningarna, husägarna måste en gång per år tvätta fasaden,
och jag gillar att man inte gjort det nyligen på detta hus.



Giza området, påväg ut mot pyramiderna!

Här kan man till och med konturerna av pyramiderna.
på tisdag är det dags igen, men denna gång med en 2 dagars tur!
Det kommer bli underbart!!

Om någon av mina kollegor skulle komma in i min lägenhet skulle de bli väldigt förvånade.
Jag har tv på och där visar dom en av alla böneutrop och böner, men ett litet undantag, under den mannen som sjunger/pratar/leder bönen finns en engelsk översättning så just nu försöker jag på ett ungefär att komma på vad dom faktiskt sjunger om.

Idag är jag ledig och ska kanske spela tennis, (HAHA) mest för att jag aldrig gjort det, kom ihåg att Karim skulle lära mig det, men vi slutade ungefär samtidigt som jag höll på att riva ner hans föräldrars takkrona från 1700talet. Idag kommer det iaf inte finnas några takkronor runt omkring mig, inte för att jag tror att det faktiskt kommer att göra någon skillnad. Men först ska vi prata ihop oss med jenny och gabbe och hitta en plan.

Nu är det mindre än en månad tills pappa kommer, och tills jag har semester! Göttans!