Vilket start jag hade på år 2011, drack öl på Papas bar i Hurghada tillsammans med min 25 kollegor. Och därefter var det ny året igång, det var kallt i Egypten, ungefär så kallt som det brukar kunna bli på vinterhalvåret, nätterna höll stadigt en temperatur på ca 10-12 grader, kanske inte riktigt vad man väntar sig av Afrika. Jag hade min första 2 dagars tur till Kairo för säsongen och älskar det faktum att jag shoppade en vinterjacka som jag resten av säsongen älskade högt.


Sen kom den arabiska våren, som startade i Tunisen och spred sig lik myggor på sommarnätterna. Spänning, rädsla och nyfikenhet låg i luften hos var och varannan människor. Det var ungefär då som jag verkligen önskade jag förstod arabiska, för att kunna hänga med i vad som sas.
En eftermiddag när vi åt lunch på ett av våra stammisställen, några 100 meter från kontoret ligger denna restaurang med svenska ägare och ett hus av glas. Där, mitt i lunchen, hör vi på avstånd hur människor ropar, i kör, och efter ett ögonblick vandrar ca 250 arabiska människor i gallabejor, mestadels män förbi stället vi sitter på i demonstration. Lite läskigt var det när man inte förstod vad som sas. Det var startskotten för Hurghada. En vecka senare stängde UD inresorna till Egypten och nerstängningen var ett faktum.

(saknar fortfarande mina och Mettes pannkaksfrukostar)

Jag kommer aldrig att glömma en av de sista luncherna jag hade i Egypten, på den thailänska restaurangen, mannen som serverade oss och hade så gjort sedan i Oktober bokstavligen grät när han gav oss vår mat. Bara för att han visste att vi skulle åka hem, ta med oss alla tursiter, och Egypten skulle eka tomt. Det var inte många ögon torra på den restaurangen. Och förövrigt så grät vi alla väldigt mycket sista tiden. Vi fick ingen möjlighet att krama om varandra, skratta åt minnen och sörja att säsongen var över. Utan allt lämnade åt slumpen att avgöra vårt nästa drag. Det är otroligt och se hur mycket energi folk får i såna sitautioner.

(en demotrationl som blev större och större för varje gång de passerade vårt kontor på huvudgata i Sekalla.)


Mycket riktigt, efter vad som kom att bli den mest stressanden veckan jag upplevt, klarade jag och sara med servicetelefonerna tillsammans med våra fina kollegor av att stänga ner hela resmålet, och den 3 febrari stod jag återigen på svensk mark, mer slutkörd än någonsin och med en värk i hjärtat av att ha behövt lämna mitt älskade Egypten bakom mig, med så mycket ogjort.


(Här är större delen av vår mysiga team från Egypten)

Väl hemma i Sverige valde jag att stanna hemma fram tills att jag skulle åka till Kreta. Jag spenderade sju veckor med att åka hem till Bispgården och besöka Pappa och Mormor&Morfar, Åka till östersund och mysa med Hannah, samt fika med mina klasskompisar från högstadiet, och En tur till Åre där vi hälsade på Veronica och Tom, och jag skaffade mig en tatuering. Krama och mysa med Syster och Viggo, samt fikade och kramades med mina vänner och verkligen njöt över det faktum att jag var hemma.


(jag och viggo)

Familjen Wärme/Forsström/Wåglund på Jonas 40års överraskningsfest i februari.

Jag och mormor gick på promenad i Bispgården när jag var där.

Finaste barndomsvännerna på Åreskutan.

Finaste Edda ville inte gå och lägga sig och sova när jag var på besök.

Sen blev det då slutligen Mars och den 25 klev jag ombord på planet tillsammans med Lina, Hanna och Anna och begav oss ner till Grekland för sommaren. Kreta var målet och även om den sommarsäsongen inte alls var som jag väntat mig, jag drabbades av svår hemlängtan och frågor om vad jag gjorde med livet osv, Tackade nej till en lägenhet i Stockholm och förbannande Kreta om möjligt ännu mer, men i Juli var det dags för mig att åka hem på semester till Stockholm, och då hade jag redan bestämt, så snart mamma varit på besök på Kreta säger jag upp mig, en tanke som malt på i huvudet på mig nästan sedan jag kom till Grekland i mars. Chania är otroligt vackert på kreta och ett av de få ställerna där jag trivdes. Att jag hade en massa fina vänner där, gjorde säsongen enklare och när det äntligen var dags för mig att kliva på planet i Oktober och åka hem för 2½ vecka, förundrades jag över att jag klarat mig genom säsongen.
Kanske var det tack vare den täta trafiken av besök hemifrån, kanske tack vare många av mina superfina vänner och kollgeor eller kanske tack vare en massa jävlar anamma!

Rasmus och Anders välkomnar till El Pols första grillkväll, dock verkligen inte den sista.

'Anders, Lina, Jag och Hanna.



Vackra Chania.



Delar av Team CHQ 2011.

När Oktober och hemresan kom, kom också Hösten till Stockholm. Det var allt en lycklig tjej som prasslade i löven och myste av att tiden som var så kort (2½ vecka) räckte till att både hinna träffa min nya systerson Arvid, samt besöka nya föräldrarna Malin och Ante i deras nya hem i Gävle. Kratta löv och baka med Viggo, Lykke och Annika. Spring på min platsbror av en slump på stan, Umgås med Maria, Johan och Edda, fika med Sara, Träffa mitt ex på en nattklubb och känna, ÄNTLIGEN är det över, firade detta med en dyr stor fet Drink. Träffa en massa kompisar från Östersund, Dricka öl med dom på en pub på Östermalm och Starta en kör. Lyssna på en massa bra musik. Dricka en massa kaffe latte. Vara grinig över att jag blivit för tjock för mina kläder. Kolla på mammas nya lägenhet. Äta svensk frukost med filmjölk, polarkakor och oboy. Köpa Systemkamera. Ha en gratis provvecka på Sats. Plugga på om Thailand, Packade i hundra år, packade om och fortfarande för mycket vikt. Men över allt, en Underbar Tid i Sveriges Vackraste Stad.


God Tapas Middag hos Syster Malin och Ante.

Annika och Lykke.

Jag och Maria på fest hos Malin, som vi tillsammans med på högstadiet.

Finaste Simon.

Vackra Stockholm.

Sen var det dags för de sista äventyret för året, Thailand och Phuket.

Landet och Ön som jag fullkomligt älskar, som återgett mig lusten till att arbete, som gör att jag med lätthet stiger upp klockan tre på natten för att åka till flygplatsen. Där dagar kantas av inte så hårt arbete, god mat, härliga kollegor och solnedgångar utan dess like.



Självklart finns det även svenskt julbord och svensk tomte på Phuket,
och det är en av sakerna jag älskar med detta land, även om det verklgien är hur mycket svenska och skandinavier som helst här, har Thailand på något mirakulöst sätt lyckas hålla sin thailands charm utan att falangerna (tursisterna) tar över.




nina, jag och eric vid phuket högsta vattenfall, 15 meter, dagen då vi cyklade 1,8 mil.

Tempel.

Team Phuket!




Detta året har varit otroligt berikande, jag har besökt tre världsdelar, lärt mig en massa nya saker både i mitt jobb och privat, jag har över det hela haft det otroligt bra, självklart också med ledsna stunder.

Jag vill tacka alla mina vänner och min familj för att ni som vanligt berikar mitt liv.

Speciellt tack till alla er som besökte mig på kreta, mamma, pappa&nettan, Camilla, Hannah, Maria&Johan&Edda, mamma&Eva.

Nu blickar vi framåt år 2012, som säkerligen också kommer ge mig både nya kunskaper, prövningar och massa skoj. Nu ska jag njuta av Thailand, för all den tid jag har kvar, och imorgon är jag ledig och ska försöka bättra på brännan, och på Torsdag kommer mitt första sverige besök.

Återigen Tack för ett fint år, en önskan om att ni alla få behålla er hälsa, kärlek och vänskap. Njut, Samla minnen i det nya året, och åtminstonde en gång, ät en take away middag i Solnedgången, det gör så mycket för Själen!

Kärlek!