Känslan av att ge allt, och bli lämnad.

Ni som känner mig, och har så gjort det några år vet att när jag älskar, så älskar jag tills hjärtat spricker och det inte längre finns några tårar kvar att gråta.

Första gången jag hörde den här låten var i ett väldigt känsligt ögonblick. Jag träffade den fina 2007 och blev så kär att jag inte fann ord. Ibland behandlade vi varandra bra, och stundvis också självklart mindre bra. Jag var som sagt kär, och hade gjort vad som helst för honom, och gjorde det, såg förbi mina egna värderingar, tankar, känslor för att jag var helt blind av honom. Han är en fantastiskt person, och jag hoppas att han fortfarande är lika underbar när han är underbar, och kanske är han bättre idag när han inte är fullt lika underbar, men jag hoppas han mår bra, njuter av livet och har lärt sig att älska.

en dag i lägenheten satt han vid datorn och lyssnade på just den här låten, när jag närmade mig rummet hörde jag att han grät, och när jag sakta klev in i rummet, vände han sin blick emot mig, bad mig att komma och sätta mig i hans famn och tillsammans lyssnade vi på låten, låten som istället för hans egna ord, skulle beskriva för mig hur han kände. Då han för första gången fick fram orden att han inte älskade mig.
dagen då det var dags för mig att börja inse att vi skulle aldrig bestå, att allt vara bara lånad tid,i en värld av att försöka inse att jag aldrig skulle bli vad han sökte efter.
Tillsammans satt vi och grät och sen låg vi bara bredvid varandra i sängen och höll om varandra och försökte att samla oss, vilket inte gick så bra.


Jag minns när jag gjorde slut med mitt förra ex, vi bröt vår förlovning och jag flyttade till en ny lägenhet.
I hans fall var jag redan klar med sörjningsdelen, kändes som om jag sörjt i flera år.
Så när jag stod där var jag stark, känslomässigt instabil med korta frekvenser av fullkomlig lycka, och kände att livet bara kunde bli bättre. Han var inte på samma känslomässiga plats som mig och vi hade svårt att mötas och svårt att samtala. Idag tror jag att han också mår bättre i sitt nya liv än vad vi gjorde tillsammans.
Han har en vacker dotter, och jag önskar honom allt gott!

När den Fina lämnade mig, var jag förstörd, då jag inte var redo att lämnas och med alldeles för mycket känslor bubblande i mig. Nu ett och halvt år senare är jag fortfarande känslig för saker som får mig att tänka på honom. Kanske beror det på att när vi lämnade varandra hade jag femton sekunder innan jag lämnade lägenheten slagit honom i ansiktet och skrikit alla fula ord jag kunde. Och han hade återigen sårat mig rejält.
Och sedan dess har jag inte sett honom och vid de enstaka gångerna vi talat i telefon har det alltid blivit konstigt.

Nu när jag ligger i min säng i Egypten, efter nästan ett år utomlands, kan jag fortfarande fundera på hur den fina har det, hur han mår och gör. Men idag har jag, till skillnad från för ett år sedan, insett, att det aldrig blir vi, att det aldrig skulle fungerat och jag förtjänar någon som gör mig lycklig.
Och den största skillnaden, jag vill inte heller ha honom. Jag längtar bara efter kärleken, samtalen, passionen och känslan jag kände tillsammans med honom.


Men livet har sina ljusa stunder,  det är vänner, kärlek, mat, musik, vackra män och nya länder. Stunder då jag bokstavligt känner att jag läker, både i hjärtat och i själen, och att den dagen då den fantastiska mannen kommer, mannen som förhoppningsvis ger mig hjärtat i halsgropen, fjärilar i magen, champange under fötterna, fylld av respekt, intresse, ärlighet och goda kunskaper i mat och vin, och som gärna reser med mig till jordens alla hörn då står jag där, med erfarenhet, lärdom, respekt och ett hjärta fullt av kärlek att dela ut. Och det är tack vare alla fina människor som jag har runt omkring mig i livet. Tusen tack för att ni finns och för att ni älskar mig och står ut med mig!




Kommentarer
Postat av: .dE

Vackert inlägg Bodil, tror inte man fullt kan sätta sig in i vad någon annan går igenom. Men jag tror mig veta ganska väl hur du kände då, och nu. Processen att börja inse att den tid och de känslor man investerat i något med någon inte kan växa till något mer, de tiderna i livet är kanske de värsta jag själv genomgått.



Det är tur som du säger att man har vänner, det är tur att man överlever och lär sig om sig själv och blir starkare. Det hoppas jag att du också är. Må gott i värmen, idag kom kylan tillbaka till Stockholm!

2011-01-27 @ 10:56:01
Postat av: Sis

Puss

2011-01-27 @ 19:59:35
Postat av: sara

kommer mycket väl i håg den tiden!! saknar dej pusssss

2011-02-01 @ 12:08:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback