Hur kan man inte komma ihåg en känsla?
När jag nu sitter på min terass, en söndagskväll klockan tjugo i tolv på natten och det nästan är varmt att sitta i en stor t-shirt, så försöker jag komma på hur det kändes att stå och vänta på bussen i Brandbergen i vinter. Hur kallt det var när jag förfrös mina fötter hemma hos pappa på jul. Hur jag skottade snö till förbannelse tills jag trodde händerna blödde.`
Men på något konstigt sätt så kan jag inte minnas hur det känns. Imorse klockan tio hade vi 33 grader i skuggan och svetten har glaserat mitt ansikte hela dagen. Men ändå. jag kommer inte ihåg.
Lika lite som jag kommer ihåg hur mycket solen värmer på sommar, när jag faktiskt står där och fryser fötterna av mig i väntan på en SL buss som aldrig tycktes komma när den skulle. Den var antingen tidig eller sen.
Jag kommer inte ihåg hur jag och emma nästan hackade tänder utanför strand på en av jazzkvällarna när vi skulle ta en cigarett. Det är så märkligt att man inte kan komma ihåg såna känslor. Eller tycker ni inte det?
Men på något konstigt sätt så kan jag inte minnas hur det känns. Imorse klockan tio hade vi 33 grader i skuggan och svetten har glaserat mitt ansikte hela dagen. Men ändå. jag kommer inte ihåg.
Lika lite som jag kommer ihåg hur mycket solen värmer på sommar, när jag faktiskt står där och fryser fötterna av mig i väntan på en SL buss som aldrig tycktes komma när den skulle. Den var antingen tidig eller sen.
Jag kommer inte ihåg hur jag och emma nästan hackade tänder utanför strand på en av jazzkvällarna när vi skulle ta en cigarett. Det är så märkligt att man inte kan komma ihåg såna känslor. Eller tycker ni inte det?
Kommentarer
Postat av: .dE
Tänkvärt, Bodil :) Det är väldigt kul att läsa om ditt nya liv.
Postat av: veraochtom
Håller helt med, man är ju som en guldfisk
ibland. Eller så lever vi efter mottot,
ta dagen som den kommer.. utan intresse av
att minnas det som irriterat oss så hårt.
Hoppas du har det fint fröken.
Trackback