I en film vore det nu jag skulle sitta här,
gärna i surf-aktigt snyggt hår med stora lockar,
likt carrie Bradshaw skulle jag röka mellan var rad.
I en oversize vit skjorta och se lite "ny-älskad" ut,
med en blick som ibland försvinner,
till platser långt bort.
I sängen skulle du ligga, sovandes,
ovetande, om var som väntar.
Jag skulle få en linje i pannan för att jag tänker så mycket.
I nästa frekvens skulle minnen spelas upp blandat med
att jag sitter på sängen gråtandes, skriva poesi i min
ny-älskad dräkt.

Det skulle vara vackert, tragiskt och sorligt,
men mest vackert.
och sen skulle jag le.

Det finns så mycket i mig.
varför ska det vara så svårt att få det bra formulerat på papper?