Igår pratade jag och alexandra om ansikten, om hur det kommer sig att man aldrig kan måla upp en bild av en person i huvudet om man verkligen tycker om denna. Är det för att det är uttrycken som gör människan. Är det för att personens insida inte syns i utseendet.

Jag har glömt hur du ser ut!
Jag gör ofta det,
var gång vi ses slås jag av att du är om möjligt ännu vackrare än sist.
 Dina uttryck blir starkare.
 Nu har vi inte setts på två veckor,
 och jag har glömt hur du ser ut.

Jag hade en förhoppning om att sommaren 2008 skulle bli otroligt bra, det har den varit på flera sätt och vis. Jag har spenderat mycket tid, med mina vänner, och kanske nästan ännu mer med vänner jag sällan är med. Jag har varit ledig och haft en veckas "semester". Jag har badat, rökt på tok för mycket ciggaretter och dryckit mycke kaffe. Läs en hel drös med böcker, druckit lite alkohol och jobbar heltid över sommaren. Egentligen ska jag inte klaga. Och jag har en känsla av att innan sommaren är slut och hösten står för dörren, har jag nog lärt mig både ett och annat om mig själv och allt runt omkring. Det är numera den förhoppning jag har om sommaren.

För övrigt kan jag meddela att jag inte kom in på sjuksköterskeprogrammet, vilket iofs var väntat. Det roliga är dock att jag iaf kan säga, "nej, jag kom inte in, men jag var ju iaf på reservplats 350" Hur roligt låter inte det.