Det sägs att man måste älska sig själv...

Innan man kan älska någon annan. Men hur är det ifall man älskar sig själv och någon annan, och den personen inte älskar tillbaka. Älskar den då inte sig själv, el bara inte mig?

Det ska tydligen finnas fina killar / män/ karlar där ute, trygga, stabila, vackra, snälla och allt sånt. Vart finnes dem?
Ge mig en adress el en ledtråd. Är det dom som är upptagna, och då inte otrogna. Är de upptagna för att de är skydundrans bra män, el är det bara för att de är upptagna som man tror att de är jätte bra?

Jag är ju än så länge väldigt ung, och har hela livet på mig. och  att jag ibland kan verka galen som skulle vilja träffa någon som jag vill skapa förhoppningar med och allt sånt. Tänk er, att vakna upp, inse att man är 35-40 och inte har någon att dela sina dagar med, att kroppen och framstjärten inte kan producera barn i 100år till. Att tiden börjar rinna ut. Förstå den ångesten liggandes i bakfickan var gång en man presenterar sig, "skulle han vara en bra fader, hur låter mitt förnamn tillsammans med hans efternamn, och vad skulle min familj tycka" Förstå den pressen.
Jag tror att man ju äldre man blir, desto mer sårad blir man av kärleken, inte för att kärleken kanske är starkare än den man kände när man var 15-25. Utan snarare för att man var gång man träffar någon ny, spännande man. Måste ge mer av sig själv, skynda på processen för att tiden rinner ut. Man kanske inte har 7år på sig att bara vara tillsammans, resa och allt sånt. Utan här måste de gå undan. Vilket jag då misstänker att man var gång ger mer av sig själv, och i slutändan känner sig ännu mera tom än innan dejtandet började.

Ja och nu fick jag ju inte mindre press på mig. Varför denna press? Jag är ju faktiskt bara 22 (Snart) och har väl förhoppningsvis gott om tid till att dejta, leta, älska, och planera familj. Hur fan kan jag redan nu vara stressad? Är det tänkt att livet ska vara så, el är det nått allvarligt fel på mig. Har jag kanske fått 25år kris?



 

"Mister du en, står dig tusen åter.

Finner du en, står det tusen och gråter"


Snälla, när jag finner mig man,
om jag gör det, kan jag då inte,
få se alla dessa tusen som gråter.
....


Kommentarer
Postat av: Mia

Haha, du är rolig du!

Men ack så sant!! Vem fan är inte stressad, tror att någon går runt och dammsugar upp all tid. I förgår var man 15 och idag är man 25, ahhh. Så om du tänker att du är ung och har gott om tid på dej, så så är inte fallet, sorry! Så försök skingra tankarna, och ha så roligt du kan så länge som möjligt, så ska du se att plötsligt en dag så står han där, The Man!

Puss&kraaam på dej:) //MiA

2008-08-17 @ 19:57:57
Postat av: sara

shit gumman! fan vad du skriver bra!!! verkligen något att tänka på!

2008-08-19 @ 20:40:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback