det är en besvikelse när man inser att man inte räcker till.
Det är otroligt jobbigt att man efter så lång tid bara ska se förbi allt,
och börja om på nytt,
vart finner man den kraften?

Fan, jag är kär och otillräcklig.

Hur kan en person som fått en att må så otroligt bra under en tid,
på några sekunder få en att känna sig som en liten fläck,
så liten fläck, som om jag vore den enda människan på jorden som var en fläck,
och hela världen vore mitt ark att måla, och det enda jag kan åstakomma är en fläck.

Tom.

Jag har så mycket kvar att ge, och tyvärr så känner jag just nu att han,
han, den fina, är den enda jag vill ge det till.
även om hans smeknamn, den fina, inte just nu är så passande.

Jag är otroligt tacksam för allt jag fått genom min tid med honom,
alla känslor jag känt.
all glädje han gett mig,
jag trodde aldrig att jag skulle känna så här igen,

Sorg, det är allt,
det och besvikelse..