Jag lämnar förra veckan bakom mig. och börjar om på nytt.
Trots allt förstår jag inte hur jag kunde vara så naiv. Varför skulle han vara olik de andra.
Varför skulle han ha hjärtat på rätt plats. Varför trodde jag att han inte skulle såra mig,
kanske var det därför han sårade mig mer än på länge. att jag sänkte garden och lät honom komma mig inpå livet, kanske fick han kalla kårar längs ryggraden när jag pratade med honom?

allt började bra, han var fin, trevlig och verkade framför allt vettig,
han var intressant och intresserad av vad jag hade att säga.
Det funkade bra, tills..
Det inte längre gick. Så han gick.

Igår så tog jag mig upp, kände för att sjukanmäla mig av personliga skäl,
ligga hemma hela dagen och dra något fult över mig. Men Nej.
Jag tog på mig mina sneakers och begav mig ut på promenad.
Gick i över tre timmar, ihopp om att rensa skallen. Ihopp om att jag skulle må bättre.
Det gjorde jag inte. alla känslor över allt som hänt de senaste veckorna sköljde över mig.
Varför just hon? Hur kommer det att gå?
Var jag inte fin nog åt honom? var det någonting jag sa el gjorde?

Stannade på medis, in på pocket shop och köpte en bok. Callgirl av Tracy Quan.
In på seven eleven och köpte en stor latte. Satte mig helt in på att försvinna in i bokens problem istället för att tänka på mina egna. Det funkade! Sen åkte jag på jobbet och såg sekunderna passera som om någon hängt på sekundvisaren. tiden stod stilla. Men efter sju timmar som kändes som 24 började jag äntligen bege mig hemåt.

Och idag har jag fått nya krafter! Skönt.
Nu ska jag duscha och bege mig iväg för att arbeta för pengarna jag lever på.