Började dagen med att strunta i behandlingen, insåg att tiden skulle bli för knapp. Åkte istället iväg och gjorde en röntgen, där det konstaterades att jag har en spricka i min stortå. Han som gjorde röntgen skickade mig då till sös och sa åt mig att gå på akuten och sätta mig, plus att sjukanmäla mig från jobbet, vilket jag hatar att göra även om jag vaknar och kräks. Gillar inte att vara hemma från jobbet..
Begav mig iaf till sös och där fick jag sitta i två timmar i ett rum med en massa andra "lätt-skadade" människor, sen ropade dom upp mig, och jag fick sätta mig på en säng och ta av mig skorna och så skulle doktorn kommer.
Han frågade om jag var där självmant el om någon "tvingat" dit mig, jag svarade att röntgen-mannen skickat mig. Doktorn så på mig och log och sa
"det enda du kan göra för att det ska läka är att använda ett par stadiga skor" !!
Jag kollade på honom och sa
"menar du att jag struntat i jobbet pga av det röntgen-mannen sa, och att jag tillbringat två meningslösa timmar i ett väntrum som luktar svett , för att du ska säga att den läker av sig själv och att jag inte ska använda klackskor."?
"jag är rädd för det" Svarade han.
Åhhhh!!! Jädra anamma.
Less gick jag därifrån, dock lite glad eftersom killen som skrev in mig på akuten var samma kille som jobbade natt i somras när jag kom in, och han var så fin.