Det svider i mig att veta att sommaren lider mot sitt slut. Jag har haft en underbar sommar men det kändes så kort, speciellt med det dåliga vädret. Nu känner jag att kroppen är medveten om att det snart är höst, vilket har resulterat i att jag de senaste dagarna varit sur och grinig.

Igår tog jag mig äntligen mod till att gå fram och prata med killen jag spanat in hela sommaren. Gick in på stället där han jobbar och insåg att han inte var där! Då blir jag pissed. Mina ben skakade som på en nyfödd kalv som försöker gå och hjärtat sprang marathon i kroppen. I onödan! Måste ge det ett nytt försök senare i veckan.