Kassakort, trötthet och sliten.

Det känns som om jag inte hinner med att leva. Telefonen är min enda kontakt med mina vänner, men tids nog lugnar det ner sig och jag kan åter börja andas. I och för sig skulle jag med glädje ha det fullt upp fram till mars/april, då, mitt i slasket ska jag skrida fram med ett leende för att välkomna våren.
Men fram till dess består mina dagar av tidiga mornar, mycket jobb, lite arbetsförmedlingen, några duschar, ifyllda kassakort, arbetsgivarintyg, middag, kaffe och kanske en gnutta kärlek.


Jag njuter av att det fortfarande är så varmt i stockholm, om man vill kan man ju till och med använda höstjackan.

Hannah- Det är trist att vi jobbar om varandra och aldrig kan ens prata ett helt samtal på telefonen. Men det blir lätt så när du jobbar kvällar och jag jobbar mornar,.

Annars: PUSS!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback