Det är så mycke känslor som kryper i mig, jag längtar efter så mycket. Jag vill ha ett jobb, och då ett som är vitt och där jag trivs, även om jag på senare tid börjat ifrågasätta mina yrken som jag ramlat in på. Visst kan det vara roligt att hjälpa äldre människor att klara av vardagen och ge dem glädje. Visst kan det vara kul att servera människor kaffe varje dag , men jag känner en sak. Som jag tror att jag har vetat länge men bara struntat i. Jag har så mycket mer att ge. Jag längtar efter mig gitarr eftersom jag känner att det ligger så mycket i mig som bara väntar på att få komma ut. Jag längtar tills inspelningen av musiken börjar så att jag få släppa loss alla känslor. Jag längtar efter ett liv fyllt med Musik! Det är nog där jag hör hemma trots att jag många gånger under senare år ifrågasatt mina drömmar. Men nu känner jag att jag inte kan låtsats längre. Ge mig ett liv fyllt med kulturella ting! ge mig upp- och motgångar, ge mig lycka och besvikelse. Jag tror att jag faktiskt skulle kunna hantera det.
Och vilken lycka det vore att få känna kärleken, få alla dessa känslor i kroppen. Få det där nästan löjliga leendet som bara de nykära har. Även att känna kärlek som aldrig går som den ska! Det är ju hela poängen, -om kärlek var enkelt, skulle vi inte uppskatta den när vi väl möter den.
Att längta efter någon är bland det vackraste vi gör.