Från att jag var en liten tjej med snedtoffs och tights har jag älskat att höra om hur två personer träffas.
Jag älskar att höra om hur dom såg på varandra, eller hur dom inte kunde klara av varandra, från det att dom först möttes tills det att dom skiljdes.  jag  kan tycka att det är ganska vackert med människor som stannar tillsammans hela livet. Även om dom oftast inte längre älskar varandra, utan att dom har vants sig vid varandra och älskar det liv dom lever. Men ändå, jag skulle gärna vilja ha en man nån gång. Men jag är nog född helt fel årtal.
Jag vill nämligen ha en man som uppvaktar och som vill bli uppvaktad. Det finns inte många i min ålder som gör det.  Utan i min generation verkar det vara den "raka" stilen.
 typ- "tja ska vi gå hem till dig eller mig"? Vem går igång på det?!
Åter till uppvaktningen...Det behöver inte vara dyra smycken (även om jag också skulle ta emot dom) utan mer själva grejen att visa varandra att man bryr sig om varandra. Att man uppskattar och att man älskar. Från stora galna saker till fina lappar på kylen vid frukosten. Så små saker som ändå kan hålla så mycket vid liv. Men som sagt så verkar den typen av män dö ut med gamlingarna som jag har på jobbet .  När dom fina människorna är borta kommer världen att bli sämre.
Nu låter jag förmodligen som värsta golddiggern. Men saken är den att jag vill även uppvakta. Jag vill ha någon som jag kan köpa den där fina skjortan till, eller nån som jag kan bjuda på ett tre rätters hemma i lägenheten.

Jag vill helt enkelt ha en trevlig, vacker karl som jag kan få bjuda på middag ibland...