Eftersom Sverige har bjudit på underbart vackert väder hela sommar har mitt liv fyllts med sena sommarkvällar på uteserveringar med vänner, en del middagar ute och en hel del äventyr.

Den som tycker att sommarsverige i år är dålig, förtjänar inte mindre än en redig käftsmäll!

Ikväll efter jobbet mötte jag upp min killkompis Per, min högstadieklasskompis Sofia och hennes vän Calle på Vapiano för att äta god middag.
Jag har under kvällen ätit rå oxfilé, ruccolapizza och druckit rödvin, samt avslutade med en öl på snaps. Kvällen var fin med god mat, härligt sällskap och sen en riktig svensk "utomlandskväll".

Själv jobbar jag hela helgen, men till er som är ledig önskar jag en underbar helg!

Gjorde en grym köttfärssås idag, hann med att tvätta, handla mat, bada, äta god frukost bestående av jordgubbar och mjölk, och diska, allt innan tolv när jag åkte på jobbet.

När man betalar för ett glas men får två, då måste man ju bara dricka Champange!

Jag måste finna mig en hobby, en passion, jag är alldeles för passionerad av livet för att inte ha nått kreativt att göra. Avsaknaden av något man brinner för har gjort sig påmind på så många sätt den senaste tiden. Förr skulle jag säga att musiken haft den effekten på min själ, men med facit i hand kommer jag inte ihåg när jag senast spelade med passion och hjärta.

När lägenheten sakta men säkert kommit till sitt slutskede, blir det mer tid att tänka, begrunda och bejaka. Utan att jag kunnat ersätta tiden med något.

I helgen när jag var ute mötte jag en tjej i en bar, jag frågade vad hon jobbade med, varpå hon svarade musik och förvandlades till ett mänskligt norrsken med alla typer av glöd och skiftningar av passionen för det hon lägger sin tid på, och där stod jag i ett hörn med ett glas rött vin och kände mig som den tråkigaste och gråaste människa på jorden. Vart har jag min passion, vad får mitt hjärta att smälta av lycka och välbehag?

Märklig sak det här med känslor, ibland glömmer man bort hur de känns. Och så snart de har hittat en och man inte inget hellre vill än att återgå till hur det var innan, då verkar det stört omöjligt.

Denna bild tog jag förra veckan, efter att ha haft fem kamp med mina Apollo kompisar på Gröna Lund, en väldigt vacker solnedgång över vår stad.

Skulle nästan hellre satt mig ner på bänken och funderat över livet, än att hoppa på färjan för att bege mig hem.