det är lite av vardagsmat i vårt liv och yrke, men ändå, ibland är det svårt att säga hejdå. tur att jag denna vecka iaf bara behöver säga " på återseende" när finaste Emma och Lina lämnar oss, båda två kommer nämligen att jobba på Phukets underdestination i vinter. Så vi ses om nästan en månad. Men en månad är lång tid, när man varit uppi varandra i över 7 månader varje dag.

Förra veckan tog jag mig en utgång med ovannämda, det var en kul kväll!






En av våra busschaufförer följde med på ett par drinkar..

Lekar/dansar "kör buss"


Lina åkte i takluckan hem!

Emma höll på att blåsa bort.

Tack för denna säsong mina damer!

I säsong 3-4 av True Blood kommer denna man inspringades nästan helt utan kläder,
och jag kan inte sluta dregla och le, hur vacker får man lov av vara?
Joe Manganiello, Damn You!

i veckan lånade vi en jeep, en svart cabad jeep och styrde kosan mot Falasserna. Och tänk när vi kom dit och mamma och eva fick upptäcka detta fina paradis, som nästan var helt tom på folk!
vi ankom relativt sent på förmiddagen, käkade medköpt frukost, badade och solade innan vi körde hemåt.
igår babade vi och sen stod chania på schemat för kvällen, jag ska också se ifall jag kan få möjligheten att gå till tandläkaren här snart, behövs en liten koll nu tror jag.


Juho, en av våra finska guider lämnade oss för att hjälpa rhodos att stänga,
honom tackade vi av på en av våra favorit restauranger Lottos.

även Josefine packade ihop sina väskor och begav sig hemåt för ett tag sedan,
nu vilar hon upp sig hemma innan hon tar sig an en av de största historierna, Egypten, till vintern.

Lina, Johanna och jag spenderade en mysig kväll i Chania på den italienska
restaurangen med massa pasta, gott vin och trevligt sällskap.

Vi har haft kickdown, ett sista tillfälle att träffa alla kollegor innan det är dags att ge sig vidare,
här är en bild på Hanna, mig själv och grannen Emma som tydligen hade svårt att hålla tungan mitt i mun.
Vi käkade god mat, dansade hela natten och spenderade nästkommande dag med att ligga på stranden.


I fredags kom mamma och eva hit till ön.



Jag blev firad med hemgjord kladdkaka efter mitt eget recept och cava,
bara det bästa är gott nog när man är 25.

Vi fick en fint brinnande fruktfat på en restaurang.

Vi drack drinkar och skrattade på tropicano.

Vi besökte en fin kyrka som är inbyggd i ett berg.

Mycket vackert!

På falasserna var vi nästan ensam om att njuta av den stora stranden.

Igår firades jag av mamma och eva, jag fick hemmagjord kladdkaka efter mitt eget recept, samt pengar till att köpa en ny kamera av familjen och nära, underbart. Nu ska jag bara försöka plöja igenom marknaden eftersom någonting som är hyffsat simpelt och inte kostar allt för mycket pengar, så ni kan nog förvänta er lite finare bilder från thailand.


Så tusen tack, familj och vänner!

här är min bästaste kompis Hannah, min bästis, efter 23 års vänskap står hon fortfarande ut med mig, och det är ingen dålig merit. så här snygga var vi på semestern!

Det är idag den 3 September, och jag har inte längre AC, jag dör! Det är september, men ack vilken varm sådan, att varken kunna somna, sova eller vakna och känna sig fräsch efter man nyligen duschat är ganska trist. Men men. Kanske måste jag ändå ta fram plånboken och betala till mig ac i två veckor till, för just nu, är värmen olidlig.

Funderar på att träna nu, eller gå upp sju imorgon och göra det då istället?!

det senaste halvåret har jag blivit förvånad över mig själv för många gånger för att kunna räkna dem. Och det är inte heller i den positiva bemärkelsen som jag är van vid. Jag har dragit mig undan, slutit mig, hållit saker inom mig, och var känslomässigt ostabil, eller kanske skulle man också kunna säga att jag varit lika känslofylld som en sten.  PÅ något sätt har jag tappat en bit ifrån mig.

Sen jag åkte ut som guide har jag varit ego,självisk och mått förvånansvärt bra, jag har inte varit olycklig kär, förutom små fallgropar med gamla känslor, jag har inte gråtit mig till sömns utan jag har varit stabil och rak, kanske inte superglad alla gånger, men inte heller ledsen i själen. Utan platt,trygg osv.

men sedan jag kom till Kreta har den delen av mig också sakta med säkert försvunnit, istället har jag ersatts av en enligt mig, inte lika vackra personlighetsdrag. Jag berättar itne hur jag egentligen mår, jag sluter mig och drar mig undan, vilket är en väldigt oattraktiv egenskap. Jag känner inte igen mig själv i vissa stunder.

Min nedräkning började när våra obsningsveckor var förbi. Så får man kanske egentligen inte säga, men det är så det kändes. Nu är slutet närma och ändå räknar jag ner, och sen trycker jag vi trycker på paus ett tag.

Hösten förknippas av många med tvångsmässiga känslor, sommaren är offecilt över, vintern kommer krypande, människor i ens närhet blir deprimerande. Man måste klä på sig mer, SL kan inte köra tunnelbana pga lövhalka osv osv, Men jag blir bara jätte glad.

Idag är det den 1 September, nu är det i mina ögon Höst! Det firar jag med att göra höst-dansen i lägenheten med tända ljus och 18grader på luftkonditioneringen. Samt att använda jeans när jag var på restaurang ute.

Även om jag är i Grekland tänker jag fira att den vackraste årstiden av dom alla startar i Sverige nu.
Och ni som är hemma och har möjlighet att uppleva den, NJUT!

för övrigt börjar det bli dags för folk att lämna Kreta och sommarsäsongen 2011, många har blandade känslor inför detta avsked, medans andra, som jag själv, är så redo att lämna Kreta och vila upp mig hemma. (trots att jag kommer bo i totalt flyttkaos, då mamma flyttar in i sin nya lägenhet samma dag som jag troligtvis åker till thailand) men den här säsongen har varit den längsta i mitt liv, både fysiskt och psykiskt. Och jag kan inte bägra mig tills jag är Hemma i Sverige igen. Om än  för ett kort ögonblick!