Vägskäl
Under sin livstid hamnar man i otroligt många vägskäl. Man väljer, ibland bra, ibland mindre bra.
Den senaste tiden har matte, jobb, vänner och den fina varit stora delar av min tid. matten för att en gång för alla försöka klara det, senare blir det även naturkunskap för att kunna söka skolor. Jag känner att jag måste börja fundera på mitt liv och min livssituation. Jag har haft den disskutionen flera gånger med mina nära och kära.
Jag har alltid tänkt mig själv som färdigutbildad vid ca 25, fast jobb efter det förhoppningsvis, så att man kan, om man vill/och har möjlighet, slå sig till ro och kanske skaffa barn vid ca 30årsåldern. Jag fyller ju faktiskt 25år om 3½ år vilket skulle innebära att jag måste börja plugga i höst för att vara klar vid 25, jag kommer aldrig att komma in till hösten, och kanske inte ens till våren heller för den delen.
Men ibland får man kanske tänka om, huvudsaken är ju faktiskt inte att vara klar innan 25, utan att läsa något jag tycker är roligt och att leva ett bra liv.
Jobb, jag jobbar lite nu, sommaren närmar sig och jag måste återigen försöka finna ett schema, oavsett om det är på make up store el på äldreboendet, jobba måste jag ju göra.
Vännerna, jag hoppas att mina närmsta vapendragare här i stockholm, att vi en gång för alla kan ta oss i kragen och faktiskt göra något tillsammans. En liten resa el så. Jag håller tummarna och tron på att det blir ändring på oss nu. Och Hannah, en resa hemåt skogorna blir det absolut, det måste det bli.
Den Fina, så mycket han har kommit att betyda för mig under den tiden jag lärt känna honom. Han har på så många sätt fått mina dagar under dessa månader flyta på så väl. Han har fått mig att skratta, le och må bra. Han har framkallat känslor i min kropp som jag nästan var rädd att jag hade förlorat. Han visade mig hur otroligt underbart det är att vara "vi" om så bara för en kort stund. Kanske är vår tid slut, kanske fortsätter den att ge mig energi.
Jag borde vara tacksam för den tid vi haft, även om det sårar mig att tänka att vi kanske inte får mer tid. För hur det än går, så har han fått mig att känna så mycket. Gett mig så mycket.
Och jag tycker så mycket om honom.
Godnatt
Den senaste tiden har matte, jobb, vänner och den fina varit stora delar av min tid. matten för att en gång för alla försöka klara det, senare blir det även naturkunskap för att kunna söka skolor. Jag känner att jag måste börja fundera på mitt liv och min livssituation. Jag har haft den disskutionen flera gånger med mina nära och kära.
Jag har alltid tänkt mig själv som färdigutbildad vid ca 25, fast jobb efter det förhoppningsvis, så att man kan, om man vill/och har möjlighet, slå sig till ro och kanske skaffa barn vid ca 30årsåldern. Jag fyller ju faktiskt 25år om 3½ år vilket skulle innebära att jag måste börja plugga i höst för att vara klar vid 25, jag kommer aldrig att komma in till hösten, och kanske inte ens till våren heller för den delen.
Men ibland får man kanske tänka om, huvudsaken är ju faktiskt inte att vara klar innan 25, utan att läsa något jag tycker är roligt och att leva ett bra liv.
Jobb, jag jobbar lite nu, sommaren närmar sig och jag måste återigen försöka finna ett schema, oavsett om det är på make up store el på äldreboendet, jobba måste jag ju göra.
Vännerna, jag hoppas att mina närmsta vapendragare här i stockholm, att vi en gång för alla kan ta oss i kragen och faktiskt göra något tillsammans. En liten resa el så. Jag håller tummarna och tron på att det blir ändring på oss nu. Och Hannah, en resa hemåt skogorna blir det absolut, det måste det bli.
Den Fina, så mycket han har kommit att betyda för mig under den tiden jag lärt känna honom. Han har på så många sätt fått mina dagar under dessa månader flyta på så väl. Han har fått mig att skratta, le och må bra. Han har framkallat känslor i min kropp som jag nästan var rädd att jag hade förlorat. Han visade mig hur otroligt underbart det är att vara "vi" om så bara för en kort stund. Kanske är vår tid slut, kanske fortsätter den att ge mig energi.
Jag borde vara tacksam för den tid vi haft, även om det sårar mig att tänka att vi kanske inte får mer tid. För hur det än går, så har han fått mig att känna så mycket. Gett mig så mycket.
Och jag tycker så mycket om honom.
Godnatt
Kommentarer
Trackback