Jag har många passioner i mitt liv.

 Musik i alla dess former, mina vänner och min familj, män i många former, att få skapa, oavsett om det gäller en oljemålning, en sminkning eller ett bakverk.´Mat är en av mina stora passioner i livet, och ett nödvändigt ont, enligt många.

Idag när jag vaknade bestämde jag vad jag skulle äta till middag ikväll.

Valet föll på marinerad kyckling, med potatisgratäng, bacon lindad sparris och rödvinssås.

Sagt och gjort så gjordes det en marinad innan jag begav mig.

När jag sedan nämnde för min kollega att jag såg fram emot att komma hem och laga mat, svarade han med att säga ”jag skulle aldrig ställa mig och laga mat den tiden på kvällen”.

 När jag stänger butiken jag arbetar i är jag aldrig hemma innan halv nio på kvällen, men trots det lagar jag nästan alltid mat när jag kommer hem. Jag försöker att äta mindre portioner eftersom jag vanligtvis går direkt från spis till soffa, till säng. Men att laga mat, det gör jag.

 Idag slog det mig att den personen/personerna som sa/säger att det är tråkigt att bara laga mat åt en person har förmodligen aldrig levt själv under en lång period, eller så har dom inga smaklökar. För varför skulle någon vilja leva ett liv med att äta smörgåsar till middag, bara för att man är ensam? Mat är ju fantastiskt, och finns att tillaga i alla dess former. Snabbmat som samtidigt smakar mycket och är nyttigt, bröd som tar dagar att skapa. Grytor som mår allra bäst ifall det får puttra i en evighet på spisen. Soppar med skafferirensningar som kittlar gommen. Bakverk som får knäna att ge vika.

 I slutskedet av förra året gav jag några nyårslöften, bland annat följande:

• Att bli en bättre människa.
• Att bli en mästare på att baka bröd.
• Att spara mer pengar.
• Och att kyssas mer.

Att bli en bättre människa är en önskar som jag hoppas att jag alltid kommer ha, att hela tiden vill bli mer mänsklig, att försöka hjälpa när jag kan. Och den dagen jag inte längre önskar det, då tror jag att jag redan är halvvägs mot himlen.

 Att bli bättre på att baka bröd kanske jag skulle ha begrundat mer innan jag tillkännagav det, mestadels eftersom min ugn faktiskt är helt skruvad och jag numera måste ha en termometer i ugnen samtidigt som det som ska tillagas. Igår bakade jag en kladdkaka på kvällen när jag kom hem, och den ska gräddas på 150 C. När min ugn borde varit 150 visade istället termometern 179 C och ett evigt rattande på temperaturen startade. Jag har dock lite problem med att finna lusten till att baka bröd. Däremot hade jag legat väldigt bra till ifall jag beslutat mig för att bli en soppmästare år . Februari startade idag och redan har jag gjort fler soppor i år, än under hela förra året. Året har bara börjat och innan slutskedet av detta förhoppningsvis fantastiska år, är jag nog en brödmästare!

 Att spara mer pengar är någonting som med ett 50 % vikariat inte är det lättaste, men som jag försöker ha i bakhuvudet var dag.

Och att kyssas mer, ja, det är mest bara för att jag gillar att kyssas. Och för att jag tror att jag är mitt bästa jag, just nu, och tänk vilket slöseri det vore ifall jag gick hela året utan att kyssas.

 Passionen över matlagning kommer förmodligen aldrig att lämna mig, för vilken personlig förlust det vore. En dag kanske det är någonting jag kommer att arbeta med, med mat alltså, kanske inte.

Men glädjen över mat hoppas jag aldrig försvinner.