Flydde från måsten och att bestämma sig

När jag var utomlands och arbetade fanns det ingenting som lockade mig så mycket tanken på en svensk sommar, eller ett liv i Sverige. (om man då bortser från att jag faktiskt älskade att bo utomlands, men stundtals kom en obeskriven saknad efter vänner, regniga midsommarfiranden, tacoskvällar, höstlöv och julskyltningar) Men nu har jag varit hemma i över tre månader och börjar sakta med säkert inse varför jag lämnade sverige i första taget. Och det har inte alls någonting med att vädret är dåligt, att människor är bittra eller såna saker.
Nej, utan det var och känslan av att sticka kommer ibland tillbaka så därför också är, för att fly.
Så länge man är utomlands och upplever livet, vare sig med sliter som reseledare eller bartender så facineras människor av att man packat ihop sina saker och lämnat allt bakom sig.
Men lämnar man någonsin någonting. Men som mitt ex en gång sa "man saknar något man aldrig haft, men längtar eftersom någon som man haft eller har"

Saken är den, att jag packade ihop min lägenhet, sålde mina möbler och flyttade resten av flyttlådorna till familjen, för att jag ledsnade. Jag tröttnade på att aldrig få ett heltidsjobb och gå till, tröttnade på att bo i en barack (bokstavligen) och tröttnade på att aldrig kunna komma över dig.
Jag flydde för att slippa fundera över vad jag ville plugga / eller ens ifall jag ville plugga. Ifall jag bara sökte fel jobb eller om jag betedde mig som en apa var gång jag var på intervju.
Jag flydde för att varje låt, tanke och känsla snöade in på dig, och det var/är du inte värd.

Och nu, när jag tillfälligt bor hemma hos min mamma, jobbar extra på alla jobb som jag jobbade extra på innan jag lämnade sverige och inte heller nu verkar kunna få ett jobb, kommer tankarna tillbaka.
Kanske är det dags att fly igen, kanske kan jag försvinna för ett halvår/år eller varför inte flera år och på så sätt kunna skjuta upp mina beslut i livet.

Jag skulle isf kunna besitta mer livserfarenhet än vad jag i dagsläge har, men skulle fortfarande vara feg. Men kanske skulle det också ge mig en chans att yttligare kunna finna ut vad jag vill ha ut av livet.
Mer än en otrolig storsilad kärlek, (men han verkar inte ha kommit ännu) för det vill jag absolut ha.


Men jag säger inte heller att det ena är bättre än det andra. Sverige är fantastiskt och har alltid varit, Stockholm är fortfarande mitt livs kärlek, och väntan på den stora kärleken är fortfarande igång.
Utomlandslivet är fortfarande underbart med allt vad det innebär. Så jag kanske inte är så mycket klokare än när jag åkte, men varje gata jag går på skriker iaf inte ditt namn. Du är inte den jag tänker på.
Du har lämnat plats åt någon, som förhoppningsvis kommer vara så mycket bättre än vad vi var. För vi var inte bra tillsammans.



Kommentarer
Postat av: sara

vilket fin inlägg de här va tycker jag, kanske för att man känner igen sig i en hel massa!! love you

2012-07-29 @ 21:25:59
Postat av: Pernilla

Du är så klok Bodil! Jag håller tummarna för att det snart kommer en man som slås sönder av din obotliga charm, humor och karisma!! Keep up din positiva aura:)!!

2012-07-29 @ 23:31:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback