Det här med intervjuer.

I veckan, rättare sagt tisdag skulle jag på intervju.

Man är ju alltid lite nervös inför en intervju och vill ju gärna göra sitt absolut bästa och framställa sig själv på ett bra sätt. Jobbet är ett vikariat fram till jul och därmed också en av tryggheterna jag saknar med sverige livet.
Men när jag kommer fram, anmäler jag mig i informationen och blir sedan förd till ett konferensrum där två personer ska ha intervjun med mig. Och sen kom korsförhöret.

Den ena personen som intervjuar mig är förkyld och sitter och fnäser i näsan hela tiden, såsom att man hade lust att säga "ska vi ta en paus så att du kan gå och snyta dig?"
Och den andra personer sätter sig mitt i ett av mina svar och jäspar, och nej, nu pratar vi inte om en fin smygjäspning där handen döljer munnen, utan en öppen-mun-visa-hela-världen jäspning.

Och det är då jag börjar bli lite fundersam på det hela, Där sitter jag och försöker vara trevlig, och allt, och det man får tillbaka är en jäspning, kanske finns det också en anledning till att de inte ringt tillbaka, men vi får väl se.

Just nu ser jag så mycket fram emot söndagen då jag är ledig!
Hoppas att ni alla får en fin och trevlig helg!

Kommentarer
Postat av: Ebba

Wow, vad respektlöst! Jag har varit med om liknande och jag önskade efteråt att jag rest mig upp och tackat för mig. Om du gått genom en rekryterare, skriv då ett mail till dem och tala om hur de uppförde sig. Det gjorde jag och de svarade "ok bra att veta".


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback