Josefin och Jag gick utbildningen för Apollo ihop 2010. Då pratade vi knappt med varandra. Sen åkte vi åt var sitt håll i grekland och kankse gick det så långt att vi gillade varandras status updateringar på facebook. Sen när jag kom hem från Egypten fikade vi i två timmar i Stockholm. Och nu är HON här! Jag älskar det.


Jag vet att jag gillar henne som person, men jag känner henne inte alls egentligen, men förhoppningsvis kommer jag gilla henne ännu ännu mer när det är dags för henne att åka hem! Eftersom vi då förhoppningsvis har lärt känna varandra lite bättre.

Josefin sa igår att hon älskade det faktum att jag är så frispråkig, att jag oftast säger det som faller mig in, det jag tycker, tänker och känner. Utan att göra för stor sak av det. Jag vet inte riktigt om mina kompisar och min familj alltid uppskattar denna egenskap då det ibland bildas grodfarmar i min mun, farmar för stora för att försöka hålla inne!

Men det är lite kul, detta med att känna varandra, För oftast så finns det så mycket som hela tiden kommer upp som man inser att man tycker olika, osv och man funderar på hur man har kunnat missat just den detaljen. Sen finns det ju också självklart stunder då vänksapen flyter i perfekt harmoni, som när man pratar om gamla barnfilmer man båda älskat, när man blir nostalgisk över att Tacos var nytt och fräscht när vi var små osv. När man skrattar tills man nästan kissar på sig och man önskade att tiden kunde stå stilla.

Här på Phuket finns det en man, jag vet att ni alla blir chockade nu, men det finns en man här.
Han är från england, 30 år och med ett perfekt utseende. Självklart kunde jag inte låta bli att bjuda ut honom, bara för att han faktiskt fick min kropp att reagera på honom, vilket måste firas efter att hjärtat och själen varit trasig hos mig i flera år. En kväll kommer jag i bilen, efter att ha varit på hotellservice, och ser denna kille, tvärnitar, slår på varningsblinkerna på bilen och matcherar ut från bilen i min blå smurfdräkt (aka uniform) mannen ser förvånad ut när jag frågar ifall han kan tänka sig att dricka öl med mig någon kväll och jag ger honom mitt nummer och ber honom ringa. Där har jag redan målat upp två bilder, att han ringer, vi dricker lite öl, pratar om skillnaden mellan thailand och hemma, hånglar lite och förlorar oss själva i varandras armar. (väldigt smickrande tanke, och lite romantiskt) mindre romantiskt senarium. Killen i fråga ringer inte och jag spenderar första dagen med att fundera ifall jag gav honom rätt nummer, och sedan måste bita i det sura äpplet och inse, att han kanske inte alls var så intresserad av mig som jag var i honom.

Faktum är att senarie två stämmer nog mest. Han har inte ringt, men jag vet dock att han har funderat på det, även om jag är gammal nog and face the fact, it aint gonna happen. Men då kommer rubriken in här. Eftersom killen inte ringde de första 3 dagaran efter att jag har frågat honom, hann jag ju självklart med att göra upp en massa ´"filmsektioner" i huvudet. Och hur han är/var, ville ha ut ur livet osv. Vilket jag förmodligen aldrig får möjligheten att upptäcka.

Igår spenderade jag hela min siesta med Josefin på stranden, varpå jag ser killen, där han jobbar och säger till josefin, "tror du jag tog i för mycket, är han inte bara för jäkla snygg, out of my lead så att säga!"
Josefin säger så här efter att hon torkar upp dreglet som sipprat ut ur mungipan på henne. "Bodil, Han är alldeles för snygg för de allra flesta, men är också kanske less på smala tjejer utan former och kanske vill ha lite att ta på"
-"ja men varför har han då inte ringt mig?"
- jag vet inte.

Och då struntade vi i att analysera, fundera eller förvränga, för oavsett anledning så förtjänar denna man allt det bästa i livet, efter att han med sina ögon smält ner mitt frysna hjärta för att faktiskt känna någon, fatta tycke för någon och att bli fnittrig och fjantig som en 14 åring.

Härliga känsla, som jag saknat dig!