Igår körde eric mig till mitt första hotellstopp, hinner inte så mycket mer än att ta pärmen och sätta mig vid ett bord när jag känner att marken under mig börjar skaka, först tänker jag jordbävning, men när jag inte ser någon annan i hela receptionsområdet reagerar tänker jag att magen spelar mig ett spratt.
Men när det fortsatt att skaka i ungefär 40 sek kan jag bara avskriva mina gissningar om magen, för nu stod det klart att jag inte inbillade mig.

Packade ihop mina saker och skulle gå till nästa hotell, då jag börjar se alla vakterna på det hotellet stå med sina walkie talkies vid örat och ord på väldig snabb thailänska bryter ut stup i ett. Påväg tillbaka ner till hotellet ser jag gäster som stoppas av vakterna (vakterna som vanligtvis hjälper gästerna över vägen då gatan är tungt trafikerad och ingen vejar för någon.
Frågar vakten om man inte tillåter gästerna att gå ner på stranden pga jordbävningen och han säger att alla ska vara uppe på hotellet istället.

Från detta hotell till nästa tar det kanske 10 minuter att gå, och på den lilla tiden kommer det fyra polisbilar efter vägen och ut hoppar polismän som sedan springer ner på stranden och skriker åt alla att packa ihop sina saker och bege sig tillbaka till hotellen. Här skapas en viss panik och telefonerna fungerar inte eftersom nätet blivit överbelastat på tjugo minuter.

På alltså 30 minuter, från det att jag gick från första hotellet tills dess att jag stannar på vägen och bara ser mig omkring har hela strand området tömts på folk, hotellen föser upp sina gäster på högsta punkten vid hotellområdet och sedan är det bara dags att vänta, som tur var kom ingen våg, och allt var lugnt, men ändå så kändes det konstigt att vara nästan ensam på hela strandvägen och försöka få någon som kunde köra mig tillbaka till kontoret, till sist fick jag tag på en moped-snubbe som körde mig.

På kontoret samlades vi alla och tog med oss en dator, listor över gästerna och begav oss sedan hem till lägenheterna som ligger högt uppe och där följde vi både tv, tidningar och tsunamicentret slaviskt.



Det hände som tur var ingenting, och jag är glad över all hotellpersonal, vakter, och gäster tog skalvet på stort allvar, men mest av allt facineras jag över hur bra systemet fungerade!

Självklart har man inte gjort en säsong utan att någonting stort ska ske, så nu beger jag mig till poolen för stek och sen tar jag mig en tidig kväll!

Ha det fint! Kram