Så många uppdateringar som jag gjort sedan jag kom fram till Thailand var det väldigt länge sedan jag gjorde. Sen får vi se hur länge det fortsätter. Min uppstartstid här i Phuket är ca 2 veckor och sen kommer jag återigen in i rutiner och dylikt och får förmodligen inte upptäcka så här många coola saker varje dag.

Imorse halv åtta blev vi hämtade på kontoret för att bege oss på cykeltur. 1,8 mil genom terräng och skog.


Eric är redo för att börja cykelturen.

Falkes Nina var också med.

Här gör vi vårt första stopp, vid en gummi odlning.
Gummiplantan beskärs nattetid med en litet snitt längs stammen, nedanför snitten sitter en liten gummikopp som samlar upp gummit. På morgonen innan solen går upp plockar man med sig koppen och trädet får vila under dagen. Men beskär inte träden förrän dom är ca 7 år gamla, och kan sedan användas i ungefär 15 år. Undet en natt räknar man med att man kan utvinna ungefär en deciliter gummi som sedan blandas med vatten och kemikalier för att kunna säljas. Om man tror att det kommer regna beskär man inte trädet alls då klaviten på gummit blir sämre när gummi och vatten blandas direkt. Under den tiden som trädet växer upp, och innan man kan beskära det används ofta ytan till tex ananas plantage. För att ändå kunna bruka jorden.

(här kan man ifall man har bra syn se de små gummiskålar som hänger ungefär en meter upp på stammen)
När man gör klart gummit gör man det i stora mattor, som ser ut så här:



Sen cyklade vi ytterligare en bit, och när vi kom fram till Nationalparken , rättare sagt en mil.
Och då var det äntligen dags för lite snacks, läsk, banan och stickyrice (ris med cocosmjölk och cocos) och även en typ av ris-bars som vi skandinaver tyckte smakade lite grann som knäck.

Sen besökte vi ett Rehabiliteringsprogram för Gibbon apor. Aporna är jätte söta och utlänningar tycker väldigt mycket om att fotograferas med dom, därför tjuvjagas dom i skogarna. Det är gibbon-ungarna man vill åt, dom är söta och fina, men sitter på sin mor i över två år. Därför dödas mamman ihopp om att barnet följer med i fallet, i värsta fall dödas hela familjen för att komma åt ungarna. När man tillfånga tar dom tar man bort all det naturliga i dess uppväxt och aporna används ofta på barer där dom ska sitta och röka och dricka öl till turisternas stora intresse. På rehabiliteringsprogram fångar man in dessa apor för att träna dom till sitt normala beteende för att sedan kunna släppa ut dom i det fria. Det var väldigt intressant och innan vi skulle bege oss därifrån sjöng dom tillsammans i sina stora luftia fina burar. För mer information om centret http://www.gibbonproject.org


Sen fortsatte turen till fots till ett av phukets högsta vattenfall, det var ett träd som ramlat över stigen så lite terrängklättring hanns också med.

Här är vi!



sen fortsatte cyklingen i ungefär 8 kilometer, mestadels off road, och det var en ganska jobbigt tur tyckte jag iaf.

Sedan nådde vi äntligen slutet på turen efter en uppförsbacke i klass med den brantaste jag sett, samt en nedförsbacke med exakt lite mycke lytning, då skrek jag till Nina "nu dör jag".
men det gjorde jag inte, såsom jag inte heller har gjort alla andra gånger jag skrikit detta.
Utflykten avslutades med lite ananans picknick i hamnen innan vi slutligen åkte hem, och då var man minst sagt hungrig.

Fin dag till cykel!