Jag gillar den här låten, och rösten..men... Den här låten är precis lika smörig som jag blir när jag är kär. Tur att jag inte är det just nu. Kär alltså. Kär var jag i början av 2008. Sen sörjde jag halv 2008 och hela 2009. Nu är det faktiskt hög tid att jag tänker på mig själv. Det slog mig förresten för någon dag sedan att 2010 kommer att bli mitt mest egoistiska år någonsin (än så länge), som jag minns självklart. Jag gjorde detta för min skull, lämnade mina nära och kära kvar i landet kallt och begav mig ut på äventyr. Och visst finns det dagar då hemlängtan smyger sig på, och bilder av vänner, fmailj och ting hemma flimmrar förbi på näthinnan, men samtidigt, jag är mitt uppe i mitt liv, lever, frodas, växer (som person & på bredden) samt njuter av det faktum att jag får prova på att vara invandrare. Och att jag får se andra sidor av världen som man vanligtvis kanske missar när man är på semster. Jag får växa och förhoppningsvis genom detts blir jag en bättre person! Tackar familjen Wärme för skype samtal på juldagen, samt systrarna för de fina julklapparna!