Nu har det snart gått en månad, och vi har bara sett en gång.
Håller vi på att släppa taget om varandra.
Det finns något vemodigt i våra röster när vi talas vid.
Som om vi kryper runt hela tiden utan att ta itu med det.
Ibland så saknar jag dig. Förr längtade jag.
Är det här början på slutet?