Min vår har kantats av många känslor, jag har i många fall känt att bägaren runnit över, men tack vare min fina familj, fina vänner och den fina, funnit mig till rätta efter ett tag. Ni betyder alla otroligt mycket för mig.

Min oro har under våren varit stor, det är klart jag är less på att bara jobba extra, jag känner mig inte uppskattad då. Jag har pluggat och trott att man kan överleva på kärlek, senare fann jag att man överlever genom att rensa frys och skafferi. Under tiden jag läste jobbade jag inte mycket, kanske var det vad som behövdes för att jag skulle klara av skolan. Jag kämpade verklilgen med matten och hade stora tvivel på mig själv under tiden. Den Fina var då till stor hjälp, både eftersom han var bra på matte samtidigt som han alltid fick mig att må bättre. Lägenheten har varit den stora frågan länge, och jag är uppriktigt glad att vi sagt upp den. Även om det är oklart vart jag ska ta vägen. Men just nu, och just i dessa frågor ska jag försöka minnas den finas ord "Bodil, du oroar dig för mycket, och på saker som du inte kan veta hur de kommer att bli. Försök slappna av och oroa dig när det är dags".
Sorgen över han och mig har varit den stora översvämningen på bägare. Jag har inte ryckt upp mig helt och kommit tillbaka riktigt. Men jag jobbar på det var dag. Och när jag känner mig redo, då jävlar!

Och nu får vi se, det kan hända saker, eller så inte. Men jag tänker inte tänka på dessa nu. Det är senare frågor.
Bara tiden får utvisa vad som händer. Jag hoppas iaf att alla dessa motgångar har gjort mig någonting gott.