Efter att tvätten var gjord åkte jag in mot staden för att möta upp Emma för en seven eleven latte. Blev lite prat om dittan och datten innan vi skiljdes och jag begav mig mot gullmarsplan för att dricka kaffe och snacka skit med Sara. Sara är så jäkla skön och vi passar riktigt bra ihop, vi munhugger varandra för att få ordet, vi är både nästan lika öppen om saker och ting och Sara har framför allt oftast väldigt bra åsikter om saker och ting. Sådana åsikter som ligger nära mina egna.

Vi pratade inredning, bostäder, nya arbetsmöjligheter, killar, och "den rätta". Detta efter att jag sett ett avsnitt av sex and the city igår där huvudämnet var själstränder. När vet man att man har träffat den rätta. Måste båda partner tycka att den andra är den rätta, el räcker det om bara en tycker det? Är det när man har förhoppningen om att få leva resten av sitt liv tillsammans med den andre? Alla dessa disskutioner om kärlek, karlar och känslor kan ibland göra mig alldeles galen! Samtidigt som det inte finns någon känsla som toppar den känslan av att vara tillsammnas med den man älskar!

Förstår alla ni som är tillsammans hur lyckligt lottade ni är, att hitta någon som hjärtat svämmar över för, och som känner likadant tillbaka. Förstår ni vilka odds? Kanske borde man bli bättre på att berätta för sina nära och kära hur man känner. För utan de man älskar, vad är man då?