14år och kär.


Jag är så glad att jag som 21åring stått vid globens tunnelbanestation, hånglat som om jag vore 14år och ingen morgondag fanns, höll dig så hårt i handen för att jag var rädd att du försvann om jag släppte. Jag är så glad att du som 29åring höll mig i handen och sa att du ville ha mig kvar. Även om det inte räckte hela vägen, om våra händer gled ifrån varandras och vi tappade taget. Kanske höll jag inte tillräckligt hårt, kanske släppte du med flit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback