Gjorde en upptäckt på Roslagsbanan påväg till syrran idag, på nästan (!) alla stationer förutom Ensta(el vad den heter) och en till var det det bart på vägen. Vid Ensta ifall sig nått mystiskt fall av jul-snö. marken var vit och såg orörd ut, träden hade lager av snö på sig som tyngde ner grenar, i headsetet spelade radion som just det tillfället körde Agnes och Måns- all i want for christmas. Och helt plötsligt finner jag mig själv, sittandes i en knagglig tågvagn tillsammans med en massa okända människor, leendes och längtande efter snö och julen. Julen är okej, men att jag längtar efter snö är något väldigt ovanligt. Jag njöt. Mest av att jag visste att det som skillde mig från snön var en halv-varm tågvagn. Det är nog så jag gillar snön. På avstånd.